Helgen. Den som precis varit alltså.
Sov en natt på detta ställe:
http://www.kungsbyn.se/
Där kan man bo om man ingen sommarstuga har. Eller vill bo väldigt nära tama vildsvin.
Nästa helg. Den som kommer nu alltså.
Ska jag nog fira min vän Lina's 25års fest.
FinasteLina.
Läsaläsaläsaläsa.
Shantaram!
Är på sida 304 av ca 900 sidor. Tur. Att det är långt kvar innan den tar slut.
Läser just nu en bok som gör mig upprymd.
Shantaram, av Gregory David Roberts.
"I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay.
Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med en expedition till Afghanistan under ledning av maffialedaren Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält. I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen står i centrum och övervinner allt."
Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med en expedition till Afghanistan under ledning av maffialedaren Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält. I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen står i centrum och övervinner allt."
Självklarhet.
Allt är som det ska vara.
Festligheterna förra helgen hos kompisen med huset.
Så här glada var vi när vi var hemma hos Egil, Annelie och Elvin! (Egil är han med den rödaktiga tröjan).
Tyvärr har jag ingen kamera och denna bilden är den enda jag fått fatt i. Men den visar på lite stämning iallafall! :)
Där här med animationer..
Kan inte undgå att gilla det.
Nokia / Global Animation / Heathrow Terminal 5 from Universal Everything on Vimeo.
Joacim Hammarström & hans ambitiösa band!
För er som minns/vet så umgicks jag en hel del med Jocke för ca 2 år sen.
(Han med dreads.. om det hjälper något?)
Hur som helst! Jocke är väldigt ambitiös och driven med sin musik. Med sitt band Hammarström & Mark har han spelat in en skiva och gjort en musikvideo. Se nedan.
Tips!
Gratis konsert med studenter från Kammarmusik utbildningen på MDH, Västerås.
http://www.mdh.se/aktuellt/aktiviteter/1.24323
Nu på torsdag kl.19.00 i Alfa salen.
Oviftig.
Just nu känner jag mig väldigt oviftig.
Senaste dagarna har bestått mest av sjukdom. En sån sanslös huvudvärk. Gick faktiskt in på vårdguiden och läste om svininfluensan. Och jo huvudvärk fanns med på listan för symtom. Men nej. Jag känner mig rätt lugn. Hade jag iförsig varit även om jag nu hade haft en renodlad svininfluensa. Influensor har jag ju genomlidit förr!
Känner mig överlag rätt oviftig, hur som helst. Har under den senaste tiden, året, funderat en hel del på vad jag ville när jag var runt 18-19 års åldern. Hur jag ville leva. Och hur jag sedan har kommit att leva. Men kommit fram till att det inte spelar så stor roll, oavsett vad jag gör. Plus att man ju egentligen alltid har vetat att det aldrig blir som man planerar. På tal om det så känns det som att det är något man har fått höra från vuxna, standard rådet. Det vuxna alltid har lärt sig av livet är att det aldrig blir som man tänkt sig/planerat. Och så klart; man ångrar bara det man inte gjort.
Att leva är iförsig att vara på vift, oavsett vart man än befinner sig och vad man än gör.
Mmm... nu ska jag lägga min energi på att fortsätta tillfriskna.
Senaste dagarna har bestått mest av sjukdom. En sån sanslös huvudvärk. Gick faktiskt in på vårdguiden och läste om svininfluensan. Och jo huvudvärk fanns med på listan för symtom. Men nej. Jag känner mig rätt lugn. Hade jag iförsig varit även om jag nu hade haft en renodlad svininfluensa. Influensor har jag ju genomlidit förr!
Känner mig överlag rätt oviftig, hur som helst. Har under den senaste tiden, året, funderat en hel del på vad jag ville när jag var runt 18-19 års åldern. Hur jag ville leva. Och hur jag sedan har kommit att leva. Men kommit fram till att det inte spelar så stor roll, oavsett vad jag gör. Plus att man ju egentligen alltid har vetat att det aldrig blir som man planerar. På tal om det så känns det som att det är något man har fått höra från vuxna, standard rådet. Det vuxna alltid har lärt sig av livet är att det aldrig blir som man tänkt sig/planerat. Och så klart; man ångrar bara det man inte gjort.
Att leva är iförsig att vara på vift, oavsett vart man än befinner sig och vad man än gör.
Mmm... nu ska jag lägga min energi på att fortsätta tillfriskna.
Härlig musikvideo!
Ljuset i tunneln! Jag kan se det!
Jag får gå upp med uppsatsen! Hurra. Självklart kommer jag få pilla, fiffla och fixa med den framöver. Men det spelar ingen roll. För i oktober kommer jag hur som helst bli klar med den!
Här är nedan är ett youtube klipp från 'So you think you can dance'. Jag tycker om den här låten. Mirah - The garden.
Och dansen.
Härliga Härligheter.
Det drar SJÄLVKLART ut på tiden.
Typiskt nog så kommer jag få våndas över den här uppsatshistorian i ytterligare ett par dagar. Måste ändra diverse saker i den för att kunna få gå upp. Så på måndag! DÅ får jag veta.
Imorgon blir det ändock kräftskiva/inflyttningsfest hos Egil/Annelie/Elvin <3
Upptäckte just filmmusik till en film som jag nu vart sugen på att se: A brokedown melody.
Nej, nu ska jag visst fortsätta göra det som jag gjort det senaste året... C-uppsatsa!
Påminner mig om att jag trots allt är en bra person.
När CSN inte vill låna ut pengar till mig och när de låter otrevliga i telefonen.. Så påminner jag mig om att jag trots allt är en bra person som man kan lita på. Mumlar det lite tyst i mig själv, för att inte glömma.
Idag ska jag få reda på om jag kan få gå upp med min C-uppsats, att den blir godkänd. Som tur är så tycker jag faktiskt det själv. Första gången på hela denna tid som jag tycker det. Det måste vara ett gott tecken!
Jag återkommer med det slutgiltiga beskedet!
Håll tummarna! För mig, så att jag kan bli klar med detta och så att csn slutligen inser att jag visst kan få in de där 15hp som fattas...
Sånt här går jag igång på.
I <3 Beirut
Att gräva ner sig i arbete.
Det är väl det jag gjort de senaste veckorna.
Varvat arbete på skolan. Plugg. Ångest. Arbeta igen.
Är nästan lite skrämmande hur lycklig jag känner mig över att de tre heltids arbetande veckorna är över.
Men intalar mig själv att det är för att jag var tvungen att plugga på kvällarna. Att det är anledningen till hur otroligt trött och sliten jag vart av att jobba.
Har förresten fått en om än större respekt för människor som jobbar i serviceyrken. Det var ett par dagar, ca en vecka, som jag från kl.8-16.30 mötte människa efter människa som jag skulle ge service till. Hålla ett glättigt och problemlösande ansikte inför.
Jag var inte alls på bra humör när jag kom hem på kvällarna.
Som tur var verkade Jim och Fredrik ha överseende med det.
Nu ska jag plugga allt jag kan denna vecka. På fredag har jag deadline med stort D.
Luminate Blue
Gå in på denna blogg. Och läs Ida's ord om mångkulturalism och annat intressant, men framförallt lyssna på Luminate Blue!
Va. Är dagen nästan slut? Jag som just bara har börjat.
Jag kände det på mig! När jag vaknade till lite smått någon gång imorse.
Har jag inte sovit litelite längre än väntat. Tänkte jag.
Jamenvisst hade jag det!
Vaknade väl 2 och halvtimme senare än jag trodde mig ha satt ett alarm på. Att ställa klockan när man halv sover är alltså inte det bästa man kan göra.
Som tur är hade jag ingen tid och plats att skynda mig till. Däremot känns så missar man dyrbar tid, det känns som att dagen nästan är slut fastän man just bara har börjat.
Men att tänka att jag inte har något att skynda mig till... är kanske inte ett motto jag ska ha just nu.
För det har jag visst. Kom jag på.
Sitter här i Fredrik's & Jim's kök. Med lite diverse sociologiska böcker kring mig, en Jim, tomma kaffe koppar och en inbjudande inbjudan till en 25års fest.
Jag tror det har lossnat lite. Med diskussionen och hur jag ska lyckas "lyfta den ett snäpp", "sätta den i en bredare ram".
Himmelskt.
Tummen upp!
För att jag ska få detta gjort.
Haha. Ett lagom glädjefullt leende. Men det stämmer det där med att psyket hänger med på vad kroppen gör. Jag vart lite mer uppmuntrad efter mitt ihopbyggda leende.
