Festligheterna förra helgen hos kompisen med huset.
Så här glada var vi när vi var hemma hos Egil, Annelie och Elvin! (Egil är han med den rödaktiga tröjan).
Tyvärr har jag ingen kamera och denna bilden är den enda jag fått fatt i. Men den visar på lite stämning iallafall! :)
Där här med animationer..
Kan inte undgå att gilla det.
Nokia / Global Animation / Heathrow Terminal 5 from Universal Everything on Vimeo.
Joacim Hammarström & hans ambitiösa band!
För er som minns/vet så umgicks jag en hel del med Jocke för ca 2 år sen.
(Han med dreads.. om det hjälper något?)
Hur som helst! Jocke är väldigt ambitiös och driven med sin musik. Med sitt band Hammarström & Mark har han spelat in en skiva och gjort en musikvideo. Se nedan.
Tips!
Gratis konsert med studenter från Kammarmusik utbildningen på MDH, Västerås.
http://www.mdh.se/aktuellt/aktiviteter/1.24323
Nu på torsdag kl.19.00 i Alfa salen.
Oviftig.
Just nu känner jag mig väldigt oviftig.
Senaste dagarna har bestått mest av sjukdom. En sån sanslös huvudvärk. Gick faktiskt in på vårdguiden och läste om svininfluensan. Och jo huvudvärk fanns med på listan för symtom. Men nej. Jag känner mig rätt lugn. Hade jag iförsig varit även om jag nu hade haft en renodlad svininfluensa. Influensor har jag ju genomlidit förr!
Känner mig överlag rätt oviftig, hur som helst. Har under den senaste tiden, året, funderat en hel del på vad jag ville när jag var runt 18-19 års åldern. Hur jag ville leva. Och hur jag sedan har kommit att leva. Men kommit fram till att det inte spelar så stor roll, oavsett vad jag gör. Plus att man ju egentligen alltid har vetat att det aldrig blir som man planerar. På tal om det så känns det som att det är något man har fått höra från vuxna, standard rådet. Det vuxna alltid har lärt sig av livet är att det aldrig blir som man tänkt sig/planerat. Och så klart; man ångrar bara det man inte gjort.
Att leva är iförsig att vara på vift, oavsett vart man än befinner sig och vad man än gör.
Mmm... nu ska jag lägga min energi på att fortsätta tillfriskna.
Senaste dagarna har bestått mest av sjukdom. En sån sanslös huvudvärk. Gick faktiskt in på vårdguiden och läste om svininfluensan. Och jo huvudvärk fanns med på listan för symtom. Men nej. Jag känner mig rätt lugn. Hade jag iförsig varit även om jag nu hade haft en renodlad svininfluensa. Influensor har jag ju genomlidit förr!
Känner mig överlag rätt oviftig, hur som helst. Har under den senaste tiden, året, funderat en hel del på vad jag ville när jag var runt 18-19 års åldern. Hur jag ville leva. Och hur jag sedan har kommit att leva. Men kommit fram till att det inte spelar så stor roll, oavsett vad jag gör. Plus att man ju egentligen alltid har vetat att det aldrig blir som man planerar. På tal om det så känns det som att det är något man har fått höra från vuxna, standard rådet. Det vuxna alltid har lärt sig av livet är att det aldrig blir som man tänkt sig/planerat. Och så klart; man ångrar bara det man inte gjort.
Att leva är iförsig att vara på vift, oavsett vart man än befinner sig och vad man än gör.
Mmm... nu ska jag lägga min energi på att fortsätta tillfriskna.
Härlig musikvideo!
Ljuset i tunneln! Jag kan se det!
Jag får gå upp med uppsatsen! Hurra. Självklart kommer jag få pilla, fiffla och fixa med den framöver. Men det spelar ingen roll. För i oktober kommer jag hur som helst bli klar med den!
Här är nedan är ett youtube klipp från 'So you think you can dance'. Jag tycker om den här låten. Mirah - The garden.
Och dansen.
Härliga Härligheter.
Det drar SJÄLVKLART ut på tiden.
Typiskt nog så kommer jag få våndas över den här uppsatshistorian i ytterligare ett par dagar. Måste ändra diverse saker i den för att kunna få gå upp. Så på måndag! DÅ får jag veta.
Imorgon blir det ändock kräftskiva/inflyttningsfest hos Egil/Annelie/Elvin <3
Upptäckte just filmmusik till en film som jag nu vart sugen på att se: A brokedown melody.
Nej, nu ska jag visst fortsätta göra det som jag gjort det senaste året... C-uppsatsa!
Påminner mig om att jag trots allt är en bra person.
När CSN inte vill låna ut pengar till mig och när de låter otrevliga i telefonen.. Så påminner jag mig om att jag trots allt är en bra person som man kan lita på. Mumlar det lite tyst i mig själv, för att inte glömma.
Idag ska jag få reda på om jag kan få gå upp med min C-uppsats, att den blir godkänd. Som tur är så tycker jag faktiskt det själv. Första gången på hela denna tid som jag tycker det. Det måste vara ett gott tecken!
Jag återkommer med det slutgiltiga beskedet!
Håll tummarna! För mig, så att jag kan bli klar med detta och så att csn slutligen inser att jag visst kan få in de där 15hp som fattas...
Sånt här går jag igång på.
I <3 Beirut
Att gräva ner sig i arbete.
Det är väl det jag gjort de senaste veckorna.
Varvat arbete på skolan. Plugg. Ångest. Arbeta igen.
Är nästan lite skrämmande hur lycklig jag känner mig över att de tre heltids arbetande veckorna är över.
Men intalar mig själv att det är för att jag var tvungen att plugga på kvällarna. Att det är anledningen till hur otroligt trött och sliten jag vart av att jobba.
Har förresten fått en om än större respekt för människor som jobbar i serviceyrken. Det var ett par dagar, ca en vecka, som jag från kl.8-16.30 mötte människa efter människa som jag skulle ge service till. Hålla ett glättigt och problemlösande ansikte inför.
Jag var inte alls på bra humör när jag kom hem på kvällarna.
Som tur var verkade Jim och Fredrik ha överseende med det.
Nu ska jag plugga allt jag kan denna vecka. På fredag har jag deadline med stort D.
